Jag börjar bli rädd för mig själv...jag som aldrig har ansetts som speciellt hälsosam i mitt liv har helt plötsligt börjat tänka helt annorlunda när det gäller mat o motion. För 7 1/2 år sedan var jag nere i spritens träsk och hade nästan supit bort både barn och hem....arbete hade jag inte haft på flera år och sista veckorna av det livet bodde jag med en annan alkoholist i en röd Volvo nere i hamnen. Baksätet var min säng och toaletten på macken var mitt badrum där jag smet in på mornarna för att kunna tvätta mig och borsta mina tänder. Kan inte fatta att det är mig själv jag pratar om, känns som om det är någon av a-lagarna på stan. Det var ju inte jag förstås utan jag var a-lagaren i hamnen...stor skillnad?????
Ända sen jag var 12 år har jag misshandlat min kropp med droger av alla slag, först var det thinner o trasor som gällde sen avancerade jag till pipor och så småningom hittade jag MIN drog, sprutor fyllda med amfetamin och vatten och då var jag inte mer än runt 16 år och hade flyttat hemifrån... Gästspelade på LSD banan en period också, stackars min mamma, hon visste aldrig vad som skulle vänta henne.
hade då också hunnit med att sitta häktad i Nora för att ha stulit 2 bilar med ett gäng andra äldre narkomaner, mamma har berättat att det polisen hittade i skuffen på en av bilarna var dynamit och porrfilmer vi skulle åka till Norge o sälja men på grund av att ingen av oss hade sovit på flera veckor gick det helt fel....IDIOTER, vad kan man annat säga Tack o lov kom jag från narkotikan  med mammas hjälp.
Men eftersom narkotikan försvann var jag ju tvungen att skaffa andra kickar och då kom spriten ordentligt in mitt liv och den har stannat fram till för 7 år sen. Min dotter har haft ett skitliv rent ut sagt men som sagt jag gör mitt bästa idag. Därför är det så ofattbart att jag idag sitter här, spritfri, rökfri och nyblivet hälsoombud på ett jobb som jag älskar . Dessutom har jag en väldigt tät relation med min älskade dotter, det hade kunnat vara så annorlunda om jag inte hade tagit ett beslut att förändra hela mitt liv.

Det är bara det att jag är rädd att bli för "duktig" så att man blir en plåga för andra att lyssna på.
Jag tänker iaf försöka vara stolt över det jag har åstadkommit och klappa mig på axeln då o då