Kom hem häromdan, trött, tandvärk och allmänt gnällig och vad vad får jag för upplevelse när jag kliver in hemma?....jo, min helt underbara och jag menar verkligen underbara dotter har städat, bakat, lagat mat och till och med tvättat all min tvätt, snacka om att jag gjorde stora ögon och bara njöt av den underbara känslan av hemtrevnad. Mitt samvete gjorde sig gällande för strax innan (hon mötte mig vid affären efter jobbet) på vägen hem sa jag till henne att jag ville vara själv på kvällen då vi har umgåtts rätt mycket o tätt senaste tiden eftersom dom håller på o lagar hennes avlopp hemma och hon har mer eller mindre bott hos mig ett tag. Samtidigt kände jag verkligen så just när jag sa det men allting bara rann av mig när jag kände all omtanke hon hade lagt ner för att jag skulle trivas när jag kom hem. Då kan jag tänka på alla dom som har barn som dom knappt träffar för att alla har sina egna liv och då känner jag hur priviligerad jag är. Jag har ingen man, nej det är klart men jag saknar det bara ibland...jag har inte mycket pengar, nejvisst men jag har det jag behöver egentligen....jag har snart ingen bil, nejvisst men jag har två friska ben och en cykel, det får väl räcka....jag har ett jobb att gå till varje dag som jag till och med trivs med, och det bästa av allt är att jag har den finaste dotter man kan få ....så livet är trots allt bra med mina mått mätt.
Har varit på bokmässan i Göteborg i  helgen och fått lyxat till det med att bo på hotell i 2 nätter på mitt arbetes bekostnad, det var super ska jag säga. Minibar (ajaj för mig iofs) rena lakan varje natt och för att inte tala om hotellfrukosten MUMS!!!. Bokmässan var hur bra som helst, mycket bra författare att lyssna på men snacka om att jag var utmattad på kvällen när jag kom tillbaka till hotellet....såååå mycket folk.
På lördagen kom Micaela ner och vi sprang på stan hela dan och på kvällen blev vi hämtade av min bror som bor i nyköpt villa på Hisingen med sin nya familj Sylvie, Anton 8 år och Annie 3 veckor. Suveränt hem...så stilrent och snyggt så det var otroligt. Sylvie visade sig vara en varm och mysig tjej och Mica blev helt frälst i Anton och blev invigd i Pokemons värld. Hon sov kvar där och jag blev hemskjutsad till hotellet. På söndagen var vi och åt en mysig buffé innan vi åkte hem. Den helgen kommer jag att leva på ett tag.
Men nu är det dags att ta tag i matens frestelser igen och börja leva sunt...tyvärr har det ju inte börjat så bra i veckan med två kebabdagar på raken men jag har iaf gått mina promenader på morgonen...alltid nåt (men tyvärr inte tillräckligt) det är ju bara jag själv som kan göra nåt åt det men jag skulle vilja ha lite hjälp av någon som kan peppa och sparka mig i arschlet ibland när jag börjar släppa taget. Vill ju så gärna få känna känslan av att vara snygg i kroppen!!!

Jaha då kan man lägga ytterligare 1 år till sin levnadsbana, vet inte riktigt hur jag känner inför det. Det som är tyngst är att visst fyller jag 48 idag , det vet jag ju men när jag inte känner att kostymen passar riktigt blir det jobbigt. Dom säger inom terapin att har man börjat använda sig av droger i tidig ålder så stannar man oftast i ålder så man hänger inte med sin cykel riktigt och det tror jag stämmer. Jag känner att jag har inte riktigt den mognad som man borde ha vid 48 års ålder  så därför trivs jag nästan bäst i sällskap med dom som är 7-8 år yngre än mig själv, jag kommer också bra överens med ungdomar i 20-30 års ålder.
Nu är det ju inte så att jag direkt lider av att ha ett yngre sinnelag men jag kan känna mig lite avundsjuk ibland på dom i min ålder som oftast har stor familj, stadig inkomst, villa och bil och åker utomlands flera gånger per år och själv har jag iofs min familj men urtaskig inkomst, bor i en tvåa och om 1 mån inte heller nån bil. Samtidigt så vet jag att dom inte alltid är lyckligare för det.
Men hur det nu än är så tänker jag ha en trevlig födelsedag även om jag inte ska ha nåt storkalas direkt.
Om 2 dagar åker jag till Göteborg på Bokmässan och ska bo på hotell i 2 nätter så det får jag väl se som min födelsedagspresent.

Jag börjar bli rädd för mig själv...jag som aldrig har ansetts som speciellt hälsosam i mitt liv har helt plötsligt börjat tänka helt annorlunda när det gäller mat o motion. För 7 1/2 år sedan var jag nere i spritens träsk och hade nästan supit bort både barn och hem....arbete hade jag inte haft på flera år och sista veckorna av det livet bodde jag med en annan alkoholist i en röd Volvo nere i hamnen. Baksätet var min säng och toaletten på macken var mitt badrum där jag smet in på mornarna för att kunna tvätta mig och borsta mina tänder. Kan inte fatta att det är mig själv jag pratar om, känns som om det är någon av a-lagarna på stan. Det var ju inte jag förstås utan jag var a-lagaren i hamnen...stor skillnad?????
Ända sen jag var 12 år har jag misshandlat min kropp med droger av alla slag, först var det thinner o trasor som gällde sen avancerade jag till pipor och så småningom hittade jag MIN drog, sprutor fyllda med amfetamin och vatten och då var jag inte mer än runt 16 år och hade flyttat hemifrån... Gästspelade på LSD banan en period också, stackars min mamma, hon visste aldrig vad som skulle vänta henne.
hade då också hunnit med att sitta häktad i Nora för att ha stulit 2 bilar med ett gäng andra äldre narkomaner, mamma har berättat att det polisen hittade i skuffen på en av bilarna var dynamit och porrfilmer vi skulle åka till Norge o sälja men på grund av att ingen av oss hade sovit på flera veckor gick det helt fel....IDIOTER, vad kan man annat säga Tack o lov kom jag från narkotikan  med mammas hjälp.
Men eftersom narkotikan försvann var jag ju tvungen att skaffa andra kickar och då kom spriten ordentligt in mitt liv och den har stannat fram till för 7 år sen. Min dotter har haft ett skitliv rent ut sagt men som sagt jag gör mitt bästa idag. Därför är det så ofattbart att jag idag sitter här, spritfri, rökfri och nyblivet hälsoombud på ett jobb som jag älskar . Dessutom har jag en väldigt tät relation med min älskade dotter, det hade kunnat vara så annorlunda om jag inte hade tagit ett beslut att förändra hela mitt liv.

Det är bara det att jag är rädd att bli för "duktig" så att man blir en plåga för andra att lyssna på.
Jag tänker iaf försöka vara stolt över det jag har åstadkommit och klappa mig på axeln då o då                      

Tänk vad det är synd att en del måste sabba saker så fort dom kan. Idag när jag kom till jobbet så hade några roat sig  i helgen med att lyckas slita ner vår enorma väggklocka som sitter på husväggen så det låg glassplitter på hela skolgården. Varje helg som jag går förbi så ser jag stora gäng som har samlats här på skolgården och det är väl ok att de har någonstans att träffas på kvällarna men varför sabba det med att kasta ölburkar, smasha fönster, riva ner stuprännor, elda m.m. Det kommer att sluta med att hela skolan kommer att inhägnas så att de inte alls kan vara här. Det kostar otroliga pengar att fixa allt efter en helg som skulle kunna läggas på annat som kom eleverna till godo. Nu menar inte jag att det behöver vara våra elever, det är säkert andra med men jag vet ju vilka jag ser på mina promenader. Föräldrarna skulle behöva få reda på vad deras barn gör på kvällarna eller man ska kanske säga ta reda på.
.
Jag hade min dotter hemma i morse på grund av att hon hade stopp i avloppen hemma så hon sov hos mig inatt. Hon var helt borta för omvärlden imorse så jag fick gå själv på min morgonrunda och jag fick ha en liten rond med "slöfocken" i ena ringhörnan och "hurtbullen" i den andra men som tur var så vann "hurbullen" överlägset även denna morgon.
Idag har det varit en sån där rörig o stökig dag....vissa dagar är bara så här på jobbet....elverna kör på i hundra knyck och har glömt hur man pratar med varann...man SKRIKER!! när man vill nåt. Det knuffas o buffas och när man ska ta sig fram i korridorerna så får man hålla armarna högt o plöja...*suck*.
Jag har ringt o bråkat om min dator idag igen, servicefirman har haft den inne på lagning i 1 1/2 mån så nu börjar jag tröttna men nu skulle de komma ikväll tack o lov, nu hoppas jag att den är fixad.
Usch vad gnälligt det blev men ibland är det så

                                                        

Tänk att en del inte funderar över sina yrkesval mer så att de kanske hamnar på rätt plats istället för att avsky det jobb de har som vissa verkar göra. Råkade ut för ett par postbud som skulle hit till jobbet idag för att hämta upp ett par datorer som skulle vidare till annan instans. Då jag hade datainformation för våra nya sjuor så hade jag naturligtvis stängt av min mobiltelefon vilket är en självklarhet anser jag och plötsligt ringer min fasta telefon och talar om att två jeppar står på exp och ska hämta datorerna. Då upplyser jag om att jag är upptagen och inte kan ta emot dem för tillfället vilket resulterar i att dom efter att ha varit allmänt otrevliga inne på exp kommer o bankar på min dörr och talar om att dom minsann ska hämta datorerna nu när dom är här, jag talar då om för dem att jag har lektion och att dom får komma tillbaka när jag har tid. - Vi har faktiskt ringt säger han då....-ja men eftersom jag inte svarade borde ni ha insett att jag inte var anträffbar just då sa jag. Då svarar han nåt riktigt otrevligt tillbaka och jag säger tack o hej och stänger igen dörren. Jäkla idiot känner jag inom mig...bakom mig sitter ett gäng 13-åringar och undrar vad det handlade om så det är bara för mig att le och fortsätta informationen. Morr!!!!Såna gånger är jag tacksam att man faktiskt trivs med sitt arbete och tycker om sina elever…tänk om vi skulle gå o fräsa och vara otrevliga bara för att vi vantrivdes. Jag har fortfarande problem med min skönhetssömn...förstår inte varför mina ångestattacker (som jag tror att det är) kommer så fort jag släcker lampan och ska sova. Det konstiga är att jag får höra på jobbet hur oförskämt pigg jag ser ut nu förtiden, då kan man ju verkligen undra hur man såg ut förut. *skratt* Skämt åsido så känner jag hur bra promenaderna är för min hälsa och särskilt nu när man kommer ut och det är svalt o friskt i luften på morgonen. Har börjat ta promenixen i samband med att jag går till jobbet och det är så skönt att sätta sig o äta sin medhavda frukost innan dagen börjar med allt vad det innebär. Blev riktigt glad idag då en av mina vänner här på jobbet talade om hur mycket hon tyckte om mig….sånt värmer.