Vårrus, Gotland...trött, trött
Efter mycket gnäll är Vårruset avklarat. Jag gick nästan hela vägen men gick fort och sprang väl några meter, i vilket fall som helst så kändes det skönt när det var över. Kom till jobbet dan efter med blåsa under foten och skavsår på tån....aj,aj. Jag måste bara få råd att skaffa mig ett par ordentliga skor nån gång om jag ska kunna fortsätta promenera.
Kom hem i måndags efter att varit på Gotland över pingsthelgen. Det är alltid lika avkopplande att komma hem till mamma o Lennart.. Vi gör lite av vad som faller oss in, beroende på väder och vind. I lördags lånade vi lilla bilen och åkte in till Visby där vi strosade runt i fyra timmar. Vi åt lunch på nyöppnad liten restaurang med helt suverän mat.
I söndags drog jag o Mica över till Fårö med bilfärjan och åkte runt. Vi stannade på Ebbas café och fikade och på sidan fanns en affär som hette Ebbes...fyndigt värre! Vi gick runt därinne och tittade, de hade hur mycket prylar som helst, bl a två bord fulla med fårskinn, helt plötsligt petade Mica till på mig och bad mig gå fram och titta extra noga på något som såg ut att vara en prydnadskatt, det var bara det att helt plötsligt sa den MJAUU!! Den hade lagt sig till rätta bland alla skinnen och sov hur gott som helst.
Jag köpte en liten honungsslunga i trä som souvernir.
Men det som blir jobbigt när man bara åker över några dagar är att det tar så lång tid att åka. Vi åkte från Fårösund halv sex i måndags morse och var hemma i Västerås runt halv tre?drygt! Man känner sig helt mör efteråt. Jag slocknade halv nio på kvällen och sov som en stock hela natten.
Om en månad ska jag ut på samma resa igen då jag ska ner på semester en vecka.
Tvi för vädret!
Usch vad ledsamt det är när man tittar ut och det är grått, grått och åter grått. Vi hade tänkt göra så mycket i helgen nu när jag har fått låna bil av min snälla chef men inspirationen tryter när man tittar ut. Sen har jag kommit in i en fas när jag vaknar skittidigt på morgonen även fast jag är ledig...drygt! Samtidigt får jag som mest gjort på mornarna så inget ont som inte har något gott med sig.
Var lite sugen på att hälsa på någon igår och insåg då hur lite vänner jag egentligen har, jag har nog blivit lite av en ensamvarg sen jag blev nykter, i och för sig är det inget jag har problem med i vanliga fall men igår kände jag verkligen hur trist det var när jag kände mig lite sällskapssugen. En av mina vänner som jag har och som för det mesta är hemma var till och med borta när jag kom dit...osis! Men man kan ju inte direkt kräva att folk ska sitta hemma och vänta på att jag ska höra av mig när jag så sällan gör det annars. Jag vet inte varför jag har blivit så bedrövlig med att umgås med andra men jag har väl tankar om att det kan bero på att jag har så mycket folk omkring mig på jobbet med både elever och vuxna att jag njuter av min ensamhet på kvällen. Men så kommer det dagar som igår när jag verkligen hade velat träffa någon och prata lite skit med och då känner jag av min självvalda ensamhet. Om jag inte hade Mica så skulle jag väl bli en liten eremit till slut.
Var iväg till jobbet och "vibbade" igår, hade precis ätit så jag blev lte illamåeende av skakningarna, annars så är det hur skönt som helst för mina onda axlar.
Igår kväll hade mna grannar ovanpå "bröllopsfest" och det hördes kan jag säga!! Men till deras försvar ska jag säga att det inte var långvarigt. Det jag inte kan förstå är varför man inte sätter upp en lapp i trappen om att man ska fest så grannarna vet om det för då blir man ju inte lika irriterad som när det helt plötsligt börjar vråla arabisk musik över hela området och man inte vet varför. Så hög musik som det var igår hade inte ens min förra terroristgranne och det säger inte lite. Undrar om de som bor i villa vet hur lyckligt lottade de är sojm slipper höra allt vad deras grannar gör.
Hej Hopp
Hej igen
Som ni märker är jag inte världens flitigaste "bloggare" men ibland faller andan på.
Det känns inte alltid som om jag har så mycket att blogga om men det är säkert bara jag som är lite lat.
Det händer inte så mycket i mitt liv just nu känns det som. Längtar efter en behövlig semester så småningom.
Men nu har jag i alla fall fyra välbehövliga lovdagar framför mig...skönt!!. Min chef har varit snäll och lånat ut sin bil så att jag kan ut o ratta lite, är ju inte så bortskämd med det sen min "bubbla" blev förpassad till bilhimlen *snyft*.
.Vi får väl se om vi har råd att kanske åka ut någonstans, det finns ju mycket fina omgivningar runt Västerås, men bensinen är ju tyvärr inte gratis så det blir inga långa utsvävningar.
I pingst ska vi i alla fall åka ner till Gotland och våldgästa mamma och Lennart, det ser jag verkligen fram emot.
Har börjat gå lite "stavgång"...rackarns vad det tar på kroppen, var helt slut sist vi hade varit ute och rört på fläsket. Men det är skitkul och ibland önskar jag att jag skulle ha någon att gå ut med för det är inte så lätt att motivera sig själv att komma iväg. Jag måste ju börja träna nu för den 23 maj ska jag gå Vårruset ihop med ett gäng från jobbet och man kan ju inte vara den som stupar innan man är framme vid mål, hälsoombud som man är. Stackars Mica blev lurad att haka på då det var en plats över..hihi!
Jag vill flytta!!!!!!!!!!!!. Kan ingen ge mig en lägenhet med uteplats så jag kommer härifrån innan jag begår ett brott.
Jag undrar om min hyrevärd har något emot mig, först blev jag trakasserad av en galning ovanpå i tre år som inte såg skillnad på dag o natt på grund av droger, sen hade jag ett lugnt år med en riktig panggurka i samma lägenhet men som sedan flyttade tillbaks till Örebro (hur nu någon vill flytta tillbaks dit). Nu har jag fått ett par som har sin släkt där hela nätterna och inte har fattat att det bor någon under tydligen. När jag sedan påpekar att det finns något som heter hänsyn blir JAG utskälld av FARSAN till jäntan, vad nu han hade med det hela att göra!!.
Vill inte gå ner till hyresvärlden igen för när pundaren bodde här hade jag banne mig klippkort hos Störningsjouren och snart börjar de väl tro att det är jag som är en surkart. Men tack o lov för öronproppar, har skaffat mig en hel laddning av dem. Sen ska vi ju inte ens snacka om gubben under som inte sover och har sin radio på för hela området på nätterna. *Snyft* Jag kommer att bli knäpp om jag inte kommer härifrån snart. Snacka om att nykterheten sätts på prov, har tänkt tanken iblan att "gud va skönt att få supa sig full så man kan sova" men det är som tur är bara en tanke och inget annat. Vi får väl hoppas att jag hittar nåt snart och saker brukar lösa sig så småningom.
Tack o lov har jag min kära dotter att beklaga mig för när det känns motigt...puss på dig!