Jaha så var jag här igen då och vet väl inte riktigt vad jag ska skriva. Men det har varit en strulig tid när det gäller mitt nya hempc köp. Dom ringde från firman förra tisdagen och talade om att dom skulle leverera min nya dator på onsdagen efter mellan 17-22 (snacka om att binda upp en ) så jag fick ringa Micas kompis och tala om att jag inte kunde följa med ner på Vattendraget (vår lilla gatufest) och sjunga allsång som jag hade lovat så Mica och hon fick gå själva. Var hemma tjugo över fyra och sen började väntans tider, när kl var elva på kvällen hade fortfarande ingen dykt upp så det var bara att gå o lägga sig. Gissa om jag var förbaskad .-(  Så dagen efter började jag att ringa och försöka få tag på någon som kunde tala om vad som hänt men döm om min förvåning när jag fick veta att på grund av säkerheten så kunde dom inte lämna ut nåt tel nr till någon utan jag skulle bara avvakta till dom hörde av sig igen, för att göra en lång historia kort så dök dom upp nästan en vecka senare efter att jag hade rört upp hus o helvete och dom hade fortfarande ingen förklaring till vad som hänt...men men. nu har jag iaf fått den och jag kan lova att det var ingen lätt match att få ihop alla delar och jag anser ändå mig själv som rätt tekniskt lagd. Jag fick ringa en kompis på jobbet för att få det att fungera och jag ska säga att jag inte är helt nöjd men det räknas kanske som ett lyxproblem.

I alla fall så var jag o Micaela på Vattendraget i lördags och hade en riktigt mysig kväll trots att vi mer eller mindre var luspanka....vi skramlade ihop det vi hade så vi kunde köpa en kopp kaffe och en korv med bröd (till mig, bröd till mica) och sen satt vi o lyssnade på musik i solen o njöt. Det finns så mycket roligt folk att titta på och kvällen gick fort så vi cyklade väl hem vid elva....skulle ju upp o jobba dan efter.
I söndags hade jag tänkt städa o tvätta men eftersom vädret var fint så tog vi vårt pick o pack och åkte ut till Lövudden och solade istället, det var mycket trevligare. Mindre trevligt var det på kvällen när jag insåg att jag bränt upp mig så jag såg ut som en gris i fejset, men är huvudet dumt får ju kroppen lida sägs det ju.

Imorse var det trist när jag insåg att jag fick ta min morgonpromenad själv eftersom Mica sov över hos en kompis och först kom den lilla slöa djävulen på axeln och sa åt mig att hoppa över det idag men jag knuffade ner honom och klev upp och hoppade i promenadstassen och gick vår vanliga 45 min promix på på 36 min....skönt!!  vi har nu gått den här promenaden i 2 veckor varje morgon och det känns kanonbra. Nu sitter jag på jobbet och borde sätta fart med arbetet  men har ingen större arbetslust känns det som.
Har ingenting att göra nu på midsommar heller och de pengar jag har kvar är vikta åt katterna så det blir ingen direkt midsommarmat  heller  men tack o lov är  det snart löning…man borde ju kunna ha fått det till midsommar tycker man men man ska väl härdas här i livet antar jag.
Imorgon på midsommarafton fyller min kära mor år så jag får ringa o sjunga för henne på morgonkvisten.

Det är tur att man har dagar när allt känns ljusare också för vad hemskt det skulle kännas att alltid må som jag gjode häromdagen. Tog ut lite komptid idag och åkte upp på stan och tittade på när studenterna åkte kortege uppe på stan. Strålande sol och proppfullt med folk och ett gäng saliga studenter...härligt! Men jag kan också bli beklämd när jag såg några ungdomar som hängde över sin vagn och var kanonfulla, dom kommer nog inte att må så kul när dom är bakfulla redan ikväll och tråkigt också att kanske inte minnas det som ändå ska vara en milstolpe i livet. Min dotter tog studenten för 4 år sedan och jag kommer ihåg hur det kändes i mitt stolta mammahjärta när hon kom ut på trappen på Rudbeck, jag tror nästan att jag var lyckligare än henne. Stressen kvällen innan som blev när jag som vanligt skulle krångla till allt och hade bestämt att det skulle serveras en massa små snittar med tillbehör. Mamma hade kommit över från Gotland och hade inte hon varit där så vet jag inte hur vi skulle ha hunnit, såna gånger blir hon lugnet själv och det kan jag ju säga att det var INTE jag. Det samlades en massa släkt o vänner i vår lilla tvåa och döm om vår förvåning när två av mina härliga arbetskamrater även dök upp på sin kafferast...Mica blev verkligen jätteglad. Hur motsträvig hon än var från början till studenten med allt vad det innebär så tror jag att hon inte ångrar en sekund av den dagen.
Imorgon ska vi gå på ett jätteloppis på Lögarängen utomhus...det är c.a 500 utställare från hela Europa som ska dit, ska verkligen bli skitkul...jag älskar Loppis.
Igår hade jag 4 mån som ickerökare och imorgon har jag 7 nyktra år bakom mig plus att min dotter fick en trevlig överraskning idag så just nu känns livet rätt härligt måste jag säga.

Nu väntar en blomkålsgratäng på att bli uppäten.