Det är tur att man har dagar när allt känns ljusare också för vad hemskt det skulle kännas att alltid må som jag gjode häromdagen. Tog ut lite komptid idag och åkte upp på stan och tittade på när studenterna åkte kortege uppe på stan. Strålande sol och proppfullt med folk och ett gäng saliga studenter...härligt! Men jag kan också bli beklämd när jag såg några ungdomar som hängde över sin vagn och var kanonfulla, dom kommer nog inte att må så kul när dom är bakfulla redan ikväll och tråkigt också att kanske inte minnas det som ändå ska vara en milstolpe i livet. Min dotter tog studenten för 4 år sedan och jag kommer ihåg hur det kändes i mitt stolta mammahjärta när hon kom ut på trappen på Rudbeck, jag tror nästan att jag var lyckligare än henne. Stressen kvällen innan som blev när jag som vanligt skulle krångla till allt och hade bestämt att det skulle serveras en massa små snittar med tillbehör. Mamma hade kommit över från Gotland och hade inte hon varit där så vet jag inte hur vi skulle ha hunnit, såna gånger blir hon lugnet själv och det kan jag ju säga att det var INTE jag. Det samlades en massa släkt o vänner i vår lilla tvåa och döm om vår förvåning när två av mina härliga arbetskamrater även dök upp på sin kafferast...Mica blev verkligen jätteglad. Hur motsträvig hon än var från början till studenten med allt vad det innebär så tror jag att hon inte ångrar en sekund av den dagen.
Imorgon ska vi gå på ett jätteloppis på Lögarängen utomhus...det är c.a 500 utställare från hela Europa som ska dit, ska verkligen bli skitkul...jag älskar Loppis.
Igår hade jag 4 mån som ickerökare och imorgon har jag 7 nyktra år bakom mig plus att min dotter fick en trevlig överraskning idag så just nu känns livet rätt härligt måste jag säga.

Nu väntar en blomkålsgratäng på att bli uppäten.