Just nu lever jag i någon form av lyckorus. Mina underbara, underbara föräldrar har gett mig chansen att för andra gången i mitt liv få göra såna förändringar  att allt mer eller mindre känns som att födas på nytt. Det var mycket tack vare dom som jag kunde vända mitt liv och komma bort från alkoholens grepp för åtta år sedan och nu har de ingripit i andra delar i livet av det som har tyngt mig i 20 år. Jag har inte svikit dem på åtta år vad gäller alkoholen och jag kommer aldrig att svika dem i fortsättningen heller. Än så länge går jag omkring och undrar vad som ska hända för jag har svårt att tro på att allt kommer att bli bra men det är nog jag som har en form av domedagstänkande som jag har svårt att slå bort. Vad som än händer kommer jag att vara dem tacksamma så länge jag lever för att de gör det här möjligt. De som känner mig och läser det här vet vad jag pratar om och vet också vad jag har gått igenom under alla år och de förstår också vad det här innebär för mig.
KÄNNS UNDERBART!!.
Har precis kommit hem från Micaela där jag har tillbringat en natt och hjälpt henne med lite datatrassel och marsvinsskötsel. Vi skulle klippa klorna på dem igår och råkades klippa lite för långt in på den ena så det började blöda och Mica blev så olycklig så hon kunde inte tänka på nåt annat resten av kvällen. Vi tittade imorse och det såg hur fint ut som helst så jag tror inte att det är någon fara, får väl ha lite koll bara så att det inte blir infekterat, sen har de fått en liten ansning av luggen så nu ser de ut som punkare med getskägg...snyggt som f-n!
Försöker komma på nåt mer att skriva så att jag kan skjuta upp det jag måste göra idag...nämligen STÄDA!!! orkar inte men MÅSTE!
Har fortsatt packa ner hemma och nu vill jag snart få besked om lägenhet för när jag kommer till Bangatan så känner jag mig nästan mer som hemma än här, konstigt va? Har fått nog av Viksäng känns det som och nu har vi ju inte ens en näraffär kvar eftersom den lades ner förra veckan så nu vill jag FLYTTA!