Efter jobbet tog jag och Micaela första cykelturen efter en lång vinter....vi cyklade ner till Lögarängen från Viksäng och väl där utförde vi ett stentufft träningspass på en timme och sen satte vi oss på cykeln och trampade tillbaks, jag lovar jag var helt slut när vi kom fram. Jag var även tvungen att åka in på jobbet och hämta min ryggsäck som jag hade lämnat och då kom vår skolsyster och hade ett problem. Hon hade nämligen ena dotterns bil stog på Rocklunda och den andra dotterns bil som hon körde för tillfället skulle lämnas i Östra Hamnen så det var bara att hjälpa henne med att hämta bilen från Rocklunda så hon kunde lämna den andra, annars hade hon fått gå hela vägen från ÖH till Rocklunda. Så där sket sig stretchningen för mig...brukar göra det när jag kommer hem, men det är klart man ställer upp när en arbetskompis behöver hjälp.
En sak är iaf säker...behövde ingen gonattsaga för att somna på kvällen.

För övrigt så mår jag rätt bra för tillfället...röksugen börjar komma mer sällan nu efter att ha varit konstant röksugen från att jag kliver upp till jag går o lägger mig...har ju även lagt ner alla hjälpmedel nu förutom nån snus och ett enstaka nikotintugummi då o då.. Det som fortfarande är lite jobbigt är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra den tiden när jag i vanliga fall brukar sitta ner o röka. Men de känns lite som ett lyxproblem.
Micaela mår också bra nu efter sin downperiod och det är väl det som jag är mest tacksam för...var så hemskt att se hennes ledsna ögon utan att kunna hjälpa till...
Livet är rätt skönt trots allt.