Usch, har hamnat i en urjobbig situation...kan inte sova på nätterna. Jag har varit sån att jag har älskat att krypa ner mellan lakanen och läsa min bok tills sömnen har överfallit mig vilket inte har tagit lång tid.. Nu känner jag ren panik inför att gå o lägga mig, det känns som riktiga ångestattacker inuti. Jag blir yr, får en känsla av att jag faller, hjärtklappning och nån konstig metallisk smak i munnen. Det här upplever jag varenda kväll och jag håller på att bli knäpp känns det som. När jag kommer till jobbet har jag oftast sovit som mest 3-4 tim på natten. Saken blir inte bättre av att jag har en tokig gubbe som bor under mig som börjar köra radio på absolut den högsta nivå han kan från allt mellan kl 23 till kl 01 på natten  och om jag mot förmodan skulle ha somnat så vaknar jag med besked och sen är det ännu svårare att somna.
Pratade med en idag som trodde att det kunde bero på förändringarna jag har gjort i mitt liv  sista halvåret, slutat röka, börjat motionera, bytt ut all fet mat mot hälsosam m.m men det verkar lite knasigt tycker jag eftersom det ändå bara är positiva förändringar. Jag har i alla fall kontaktat min husläkare för att höra vad hon har att säga. Ska se om jag kanske kan få några svaga insomningstabletter för att kanske bryta det här mönstret.
Men det är tur att det har varit 2 bra veckor med våra elever på jobbet, håller på att dela ut bibliotekskort och lösen till datorerna till våra sjuor och hittills har det bara varit mysiga elever plus att flera stycken gamla elever som var urstökiga förra året verkar ha mognat till under sommaren...skönt! Sen tycker jag så mycket om flera av mina arbetskamrater att även om jag känner mig trött och ur humör när jag kommer så vet jag att jag kommer att skratta och må bra senare under dagen tack vare dom.

Nu har min skatt kommit hem från London välbehållen...tur för henne det!!. Hon hade haft jättekul men stressigt i 3 dagar och det förstår jag när man bestämmer sig för att gå genom hela London istället för att ta buss o tunnelbana, men bra för figuren i alla fall.
Jag fick två urläckra muggar i form av en svart och en vit katt  av henne och dom tronar nu mitt på köksbordet. Jag är hur avundsjuk som helst...jag vill också åka dit igen men det finns varken tid eller pengar tyvärr. Men det var kul att Mica fick återuppleva sitt favvoland eftersom hon bara var 7-8 år förra gången vi var där och inte minns speciellt mycket av det.

Nu ska jag klä mig för att gå ut en kvällspromenad