Gud vad det är deprimerande att titta ut och det är genomgrått på himlen. Jag avskyr verkligen regn, jag känner att jag blir lika grå inuti som det är utanför :-(  Man blev lite bortskämd med solen som tittade fram ett tag.
De enda gångerna jag tycker om regn är antingen ute på landet och det är ett varmt sommarregn eller inne i en husvagn när det smattrar på taket och men ligger och läser en skitbra bok, men inte här i stan.

Nu är det snart slut på terminen på jobbet och det märks på våra elever...dom är högt och lågt och hörs endast högt...många har lagt av helt eftersom de går ut i år och många håller på att slutföra de sista arbetena dom har kvar att göra. Inne hos mig på biblioteket är det fullt hus från att man öppnar tills man stänger och det är nästan bara de här små stökpellarna som nu helt plötsligt ska ta igen det dom inte har gjort på hela året och det ska sökas på internet, kopieras, letas i böcker och naturligtvis föras så mycket liv som möjligt under tiden....suck!  Men som jag säger nästan jämnt...jag skulle inte vilja ha nåt annat jobb, men vet aldrig vad dan ska föra med sig när man kommer på morgonen.
Jag skulle inte heller vilja byta ut en del av mina arbetskamrater för et annat jobb. Vad skulle jag göra utan tjejen på exp som jag alltid har haft sånt otroligt stöd av och som jag också har skitkul ihop med och som precis som jag alltid håller på o bantar med alla möjliga metoder....vaktmästaren som jag inte tror jag skulle klara mig utan, han ställer upp jämnt om jag så behöver hjälp privat eller på jobbet, en riktig guldklimp....min nyfunna vän som jag är djur och husvakt åt då o då och som också gör det möjligt för mig att komma ut i den miljö som jag helst vill vara i...nämligen på landet , hon är också en människa jag trivs bra med....det finns så många andra också som gör varje dag värd att gå till jobbet för.

Nu ska jag ge mig iväg på stan regnet. Mysigt värre